.

Folk nuförtiden tar inte förhållanden specielt seriösa, inte heller allt dehär med att skaffa familj och "slå sig ner".

Förut så dejtade man i ett halvår innan man blev tsms, förlovade sig efter ett år och flyttade ihop efter typ 2 år, skaffade barn o gifte sig osv. NU blir folk tsms efter att ha kännt varandra i 1 vecka, förlovar sig efter 2a veckan och skaffar barn så fort dom bara kan. Visst de väl skit härligt med folk som är kära osv, men hur kär kan man vara efter 1 jävla vecka ?

Jag vill själv aldrig gifta mig & har aldrig velat det, men jag förstår dom som gör det! Men jag kan verkligen inte ta såna förhållanden seriöst, då folk säger att dom "älskar" varande efter att ha känt varandra i högst 1 månad, byter tjej/kille som dom byter underkläder. Eller folk som förlovar sig liksom bara för att. Förlovning ska vara något stort, det ska symbolisera att man hittat sin soulmate.

En annan grej jag inte tror på är det här "jag vill vara med dig tills jag dör"- skiten, jag  tror inte på att man är menad att vara med 1 person hela livet, jag tror inte på att ALLA har 1 person de är menade att vara med tills de dör. Låter säkert skit knäppt o typ "vadå ska man byta efter en månad o gå till nästa?" - Nej hade jag kännt så hade ja ju sagt emot mig sj rätt hårt alltså, haha. Men jag tror inte på att man kan hitta kärleken vid 19 års ålder, och hålla ihop livet ut.


Självklart så vill jag förlova mig,skaffa barn & allt det där men jag har inge bråttom. Och speciellt inte när man sätt alla stackars tjejer somblir gravida vid 16 års ålder och sedan lämnad av sin partner. Leva på socbidrag/mamma&pappa tills man kan stå på sina egna ben. Så är de ju självklar INTE för alla, men för väldigt många som skaffar barn så tidigt.

Jag kommer alltid att ta förhållanden seriöst och jag kommer alltid störa mig på folk som INTE gör det.